I en nära väns ägo fanns en rejäl bärnstensklump, en klump vägandes över ett halvt kilo och dessutom till synes av god kvalitet. Just den här biten hade han inte hittat själv utan kommit över på annat sätt och en bit man inte hittat själv har man kanske inte det känslomässiga band till som en stor vacker bärnsten man själv fiskat upp ur havet. Först var tanken att kanske göra en god affär, eller göra något av den.

Nu har ju de fantasipriser på bärnsten som rådde dalat betydligt så en dag sa han: -Ah, då får du göra en plattfisk av den! I samma stund hade jag redan börjat bearbeta stenen i huvudet. Jag frågade vad det skulle vara för plattfisk, -en skrubba eller skädda? Efter lite dividerande blev det: -Du har fria händer!

Några dagar senare satt jag och glodde på klumpen och skissade. Stenens form hade ju redan från början avgjort vilken typ av fisk den lämpade sig för men sedan måste man ju ta stenens övriga beskaffenhet i beaktande, bestämma vilket som är framsida eller baksida liksom var huvudet är beläget! Man fuktar stenen och genomlyser den för att försöka se sprickor och inneslutningar. En opak bärnsten kan vara full av överraskningar som lätt spolierar det tilltänkta alstret.

Bilden ovan visar den ännu orörda stenen och den sida som ska slipas, andra sidan bevaras i sin helhet med sin uråldriga patina och slitage. Några djupare hålor och sprickor avgjorde att den andra sidan blev baksida och det kan ju vara kul att vända på biten och beskåda den råa ytan.

De gamla bärnstensgubbarna sa ofta att man skulle bevara lite av den råa ytan och inte slipa bort alltihop men det beror ju såklart på vad man tänkt göra med stenen och hur den är beskaffad, ofta förhöjer den vackert krackelerade vittringsytan samt färgen stenens skönhet. En från början fin sten kan lätt bli en ”plastbit” utan charm.

När jag bestämt mig för att Piggvar har en kul och lämplig form ritade jag stenens kontur på ett papper och skissade lite grovt, man vill ju ha så lite svinn som möjligt och maximal storlek på fisken!

Det är lustigt med plattfiskarna som föds som andra fiskar men förvandlas och ögonen vandrar över på ena sidan, perfekt när man grävt ned sig på sandbottnen och kan kika runt utan sand i ena ögat…

Efter några märken och riktlinjer på stenen är det dags för det spännande momentet att såga vilket kan vara nog så vanskligt, allt kan hända!

Efter det första snittet visar sig en vacker marmorering och härligt gul färg, gedigen kvalitet och inte den lättspruckna typ man ibland råkar ut för. Efter sågning är det dags för grovslipning och på biten ritar jag ut placeringen av ögon, fenor och gälar.

Har för mig att någon känd skulptör påstod något i stil med att skulpturen finns i materialet, du ska bara ta fram den! Han har väl delvis rätt men det kan vara lättare sagt än gjort, ta bort för mycket och du får ett vanställt beläte istället för den ursprungliga idén.

Nu tar ett digert samt tidsödande arbete vid med att karva, fräsa och slipa fram detaljerna. Ett arbete som inte går att forcera, det tar den tid det tar!

Detaljerna framträder och det är nu det börjar bli kul, att skönja slutresultatet och börja känna sig säker på att min gode vän kommer att bli nöjd med sin bärnstensfisk!

Under arbetets gång uppstod nya önskemål såsom en sockel där fisken kunde stå och det självklara valet av material var ju givet: -svartek. Det mörka träet kontrasterar fint mot den gula stenen och jag tycker dessa två material lätt gifter sig efter sin långa vila på havets botten.

Många gånger är drivved och svartek vackert formade redan när man hittar dem vid strandkanten men här blev det till att ta fram såg, kniv och skölpjärn.

Jag bearbetar träbitens ovansida och kontur men låter undersidan vara liksom det som redan var vackert, kvisthålet och fronten bevaras. När man känner sig nöjd med formerna stryks träet lämpligen med halvolja, en blandning av terpentin och kallpressad linolja och återfår då den svarta färg det hade när det kom upp ur vattnet. Under arbetets gång kommer ännu ett önskemål, denna gång om att det skulle vara fint med en silverplakett med signatur samt fiskens namn på latin. Självklart ska en sådan här pjäs signeras så åter till ritbordet!

Ibland önskar jag att jag var en bättre gravör men det blev en fullt läsbar silverplakett och nu har träet fått lite linolja till livs och projektet närmar sig fullbordan.

Efter ett antal timmars polering av bärnstenen, montering av plaketten m. m var det nu dags att föreviga mitt alster och det blev en tur ner till havet med den lite bättre kameran, bilderna ovan är tagna med mobilkamera. I Falsterbo blev det en lång rad bilder i olika vinklar medan solen dalade, nedan en bild på verket tagen i det sista ljuset.

Av de två bitar som sågades av i början tillverkade jag två mindre fiskar varav den ena föräras min bärnstenskamrat som bonus. Tänker att det kan vara kul att ha en avkomma till scophthalmus maximus, snidad ur samma sten.

Det har blivit en lång rad fiskar med tiden och i olika former, några ganska naturtrogna men även rena fantasifoster och den senaste är kanske den märkligaste hittills. Snidad ur en brungrön sten full av växtdelar och mossa och i princip utan värde växte den fram, förmodligen unik i sitt slag!

I det lilla parti som var genomskinligt framträdde ett gytter av fjärilar som tillsammans bildar formen av en fisk, till synes nyss uppstigen ur någon av havets djupaste hålor. En magisk fisk.