En höjdpunkt om våren förutom lövsprickning och blommande träd, eller den skira grönskan som genom ett trollslag smyger sig på, det är tycker jag är när Andmamman plötsligt kommer vaggande med sina små telningar mot närmsta damm. I redet i någon närbelägen buske har hon säkert utstått en hel del, rensning av rabatter eller bensindrivna trädgårdsredskap för att inte tala om lösa hundar, katter eller andra rovdjur. Redan i mars såg jag en and med två små dunbollar men det var ju alldeles för tidigt, kalla frostnätter och dåligt med mat dömde förmodligen dessa redan från början. Häromveckan kom i alla fall en av de änder som brukar frekventera vår lilla damm med 13 stycken små dunbollar, och det i precis rätt tid när myggen kläcks. Som små racerbåtar far de runt i dammen och decimerar blodsugarna och man blir glad i hela kroppen av denna cirkus! Jag vet inte vad rekordet för en andmor är beträffande antal ungar men tycker att det är ganska otroligt hur hon lyckas producera så många ungar, hur får hon plats med alla äggen i den lilla kroppen? Dock brukar de ju reduceras ganska fort, jag har fått se en del mista hela sin kull i rask takt men också hur några fått behålla allihop tills den dag de flygtränar på gräsmattan för att sedan försvinna ut i världen. Hur som helst är det ju oemotståndligt att gå ner med kameran och försöka fånga den ultimata dunbollsbilden eller myggjakt, trots att man redan har hundratals bilder på temat.

Vinkeln mot bakgrund och vattenytan spelar stor roll för resultatet liksom med eller motljus, ofta sitter jag eller ligger så lågt som möjligt med riktigt snygga kläder som följd. Lera, vatten och en del fågelskit kan det ju vara värt.

Slutligen ett par rutor på föräldrarna, hanen har väl de vackraste färgerna medan honan besitter en annan skönhet i form av en otrolig utstrålning, hållning och vaksamhet som inte går av för hackor! Nu blir det ännu en tur ut i naturen, långt från smitthärdar och väsen för att insupa lite till av våren innan den försvinner.